Det har blivit en hel del inlägg på sistone om den bästa portföljstorleken i kvantitativa strategier (alltså hur många bolag du bör köpa in). Hittills har allt handlat om strategier som screenar fram bolag över hela Stockholmsbörsen, men nu har det blivit dags att kika på skillnaden mellan olika listor.
Under de senaste fem åren har större bolag på Stockholmsbörsen gått klart sämre än mindre. Det har förstärkts en hel del under 2022, men skillnaden var tydlig redan i början av året. Lite oväntat är det bolagen på Mid Cap som har övertygat mest under perioden, även om de tappat mot Small Cap under 2022.
Det är därför rimligt att anta att en strategi som fokuserar på de mindre listorna har potentialen att ge bättre avkastning än en som investerar över hela Stockholmsbörsen.
I de tidigare inläggen (här och här) har jag landat i att det är en klassisk Magic Formula som tillsammans med vår strategi (Magic Formula / F-Score) har gett klart bäst resultat de senaste fem åren.
Ja, de strategier som kombinerade F-Score med Momentum hade en sjuhelvetes utveckling under 2017-2022, men där en stor del av avkastningen kom från ett enda bolag.
Det, i kombination med att resultaten för 1-15 bolag var väldigt spretiga, innebär att jag ändå inte kan se vad som är en lämplig portföljstorlek i en sådan strategi. Därför finns de inte med i det här inlägget.
Resultat
Vi börjar med att kolla på medianvärdena för de 15 portföljer jag har tagit fram för respektive strategi (1-15 bolag):
Vi ser direkt att det är de mindre listorna som har stått för en stor del av totalavkastningen de senaste fem åren. Den som bara hade investerat i en av listorna hade helt klart gjort bäst i att välja den minsta, något som går tvärtemot mångas uppfattning att det är minst lika bra att köra Magic Formula på Mid och Large Cap.
En del av den missuppfattningen stammar från de resultat som tidigare gick att se på Börsdata, där bland annat mindre bolag som hade gått bra tidigare år, och vuxit in i en större lista, räknades som om de hade legat på den nuvarande listan från början (om ni förstår vad jag menar).
Då har det blivit dags att se detaljerade resultat för alla portföljstorlekar. Baserat på det vi kunde se i tabellen ovan så väljer jag nu att bara visa de varianter som helt eller delvis bestått av bolag från Small Cap.
Wow.
Till skillnad från de strategier som kombinerade F-Score med Momentum (i ett tidigare inlägg) så kommer resultatet för den bästa portföljen (Magic Formula, Small & Mid Cap, 1 bolag) inte från ett enstaka år. Portföljen med över 1000 % efter fem år gjorde faktiskt bäst ifrån sig av alla portföljstorlekar under fyra av de fem åren. Det har alltså varit en riktigt stabil strategi hittills.
Självklart skulle det vara hål i huvudet att köra en sådan strategi på riktigt. Det räcker med ett skitår (tänk Fingerprint, när som helst under 2016-2018) för att nästan all avkastning ska vara utraderad.
En del av den risken kan gå att minska genom att kanske köpa det högst rankade bolaget varje månad, och sedan hålla det i 12 månader. Det liknar en del på den strategin Josef har kört sedan 2014 (som han lägger upp resultaten för här), med skillnaden att han köper in de två högst rankade bolagen varje månad (som inte redan finns med i en portfölj).
Hans resultat har inte riktigt övertygat, men det tror jag kan bero på just det faktum att han hoppar över ett bolag om han redan har det i någon av portföljerna för de andra månaderna. Då blir det i praktiken sällan det högst rankade bolaget som köps in.
För att kunna ge en något mer snabbtolkad bild kommer här var strategi för sig, där jag dessutom har tagit bort färgkodningen för topportföljen:
Aaaahh… Det var bättre.
Nu blir det mer tydligt att det är Small Cap som har varit klart jämnast de senaste fem åren. Det gäller dessutom för både en klassisk Magic Formula, och för vår strategi. Vi kan också se vissa trender i vilka portföljstorlekar som har varit att föredra på Small Cap, där det för Magic Formula har legat kring 5-9 bolag (kanske 10), medan det för vår strategi hade gett ännu bättre resultat att lägga sig kring 3-7 bolag (kanske 8).
När vi kommer ned på de mindre listorna står det också klart att vår strategi har varit en riktigt seriös utmanare till en klassisk Magic Formula de senaste fem åren, och jag kan inte vara annat än nöjd över att jag resonerade mig fram till just den strategin, den där varma vårdagen för över sex år sedan (något romantiserat).
Konstigt nog har jag aldrig hört talas om någon som följer exakt samma strategi…
Till stor del baserat på resultaten jag visar här, har vi precis gjort skiftet mot att bara investera på Small och Mid Cap i juniportföljen (något jag skrev om här). Vi kommer sedan följa upp detta med att göra samma ändring i decemberportföljen i – du gissade det – december.
Bara fördelar?
Nja, resultaten ovan till trots, så finns det även argument både mot att inte begränsa sig till mindre listor, och att inte göra portföljerna för små. Jag tar kort upp två skäl här på slutet innan det här inlägget blir alltför långrandigt…
1. Belåning
De som kör med belåning kommer drabbas av problem tidigt i en mindre portfölj. På Nordnet krävs det >5 (likaviktade) bolag för att kunna få den bästa ränterabatten. Även med 6 bolag kommer något bolag rätt snabbt komma över den första gränsen på 20 % för enskilda innehav. Frågan man då måste ställa sig är: Blir avkastningen större tack vare belåningen, mot vad den blir genom att hålla nere antalet bolag?
Sannolikt inte.
Strunta i sådana fall i belåningen och fokusera på att hitta det antal bolag som ger störst utväxling på totalavkastningen.
2. Spread
Även om vi nu skulle landa i slutsatsen att du gör bäst i att bara investera i ett begränsat antal bolag på Small Cap, eller Small & Mid Cap, så finns det en lite större risk med att inte göra den för liten. Allt eftersom kapitalet växer kommer du behöva trycka in mer i varje enskilt bolag, vilket på sikt kan skapa problem med spreaden mellan köp- och säljkurser.
En snabb titt på dagsomsättningen på alla bolag på Stockholmsbörsen visar hur enormt stor skillnad det är mellan de olika listorna:
Den genomsnittliga dagsomsättningen är alltså över 100 ggr högre på Large Cap jämfört med Small Cap.
Nu kanske du tänker att 800 tkr fortfarande är mycket pengar, men föreställ dig att du i en kvantitativ strategi förväntas hålla igång i många år (helst utan större förändringar). Efter ett tag kan du mycket väl börja påverka kursen med flera % när du vill trycka in 100 tkr på en gång. du kan dessutom ha oturen att behöva köpa in något av de bolag där dagsomsättningen endast är 100 eller 200 tkr. Då kommer en stor del av potentialen med strategin försvinna samma sekund du trycker på köpknappen…
Jag har sett många som även inkluderar bolag från First North i kvantitativa strategier, och där blir det ett problem ännu tidigare än på Stockholmsbörsen.
En enkel lösning på det här problemet (åtminstone på kort sikt) är att ha flera likadana portföljer igång, som rebalanseras vid olika tidpunkter.
Jag avslutar inlägget med två bilder som illustrerar det här problemet ganska bra:
