Det här är del två i serien om vilket som är det optimala antalet bolag i en kvantitativ strategi. Det är i det här inlägget jag kommer visa vilket antal bolag som har lämpat sig bäst för ett par olika strategier. Som vi kommer se snart är det enorma skillnader i avkastning beroende på hur många bolag du låter portföljen bestå av.
För att ta ett exempel så är det rätt logiskt att en strategi som styrs av Momentum ger bättre resultat ju färre bolag den består av (till en viss gräns!). Styrkan i Momentum är ofta stor, även mellan bolag bredvid varandra i rankingen, vilket verkligen gör skillnad över tid. Men hur är det för andra nyckeltal (t.ex. de som används i Magic Formula)? Kommer vi att se någon tydlig skillnad mellan de 15 högst rankade, eller blir det bara spretigt, och inget som vi kan dra några slutsatser från?
I förra inlägget försökte jag sålla bort en del varianter som antingen hade gått riktigt dåligt, eller åtminstone uppvisade alltför ojämna resultat för att det skulle vara lockande att köra en sådan strategi.
Men nu har vi kommit till kärnan i den här frågan, och jag kommer här att visa detaljerade resultat för de strategierna med störst potential.
Jag kommer fokusera på följande strategier i det här inlägget:
Vår egen strategi (Magic Formula / F-Score) är i allra högsta grad fortfarande med i matchen, vilket förstås är väldigt glädjande. Av alla de varianter jag har testat tycks alltså den vara en av de mest lyckade kombinationerna de senaste fem åren.
Efter det vi har sett i det första inlägget är dock känslan att en helt vanlig Magic Formula verkar ha varit den allra bästa strategin, åtminstone när vi bara har tittat på medianvärden för alla portföljstorlekar (1-15 bolag). Frågan är om det kommer vara lika självklart när vi har kollat mer ingående på resultaten.
Här nedan beskriver jag kortfattat reglerna för de tre strategier som vi håller oss till i det här inlägget.
En ren utvärdering av Greenblatts klassiska regler. Bolagen sorteras enligt den MF-rank som finns på Börsdata.
Alla bolag sorteras efter deras MF-rank. Den översta decilen sorteras sedan efter F-Score. Exakt den strategi vi själva (mycket framgångsrikt) följer i två av våra portföljer.
Som ovan, med skillnaden att endast bolag med ett F-Score på 7-9 köps in. Om inte tillräckligt många bolag finns i den första MF-decilen sorteras sedan den andra MF-decilen efter F-Score. Detta fortsätter till dess att tillräckligt många bolag har dykt upp.
Avkastning
Vi går direkt in på resultaten. Här nedan visas totalavkastningen du hade fått om portföljen hade bestått av det högst rankade bolaget, ända upp till de 15 högst rankade.
Trots relativt lika medianvärden i den första bilden i inlägget kan vi se att det ändå har varit stor skillnad mellan strategierna för många av portföljstorlekarna. Framför allt de två första har tydliga lyckade kluster kring 10-15 bolag, medan det för den tredje inte går att se något mönster.
För vår egen del är det rena drömresultatet att precis den portföljstorleken vi själva har kört med fram tills nu (andra strategin, 12 bolag) är just den som gått bäst de senaste fem åren. Där har jag haft en riktig tur som bestämde mig för just den storleken, utan att ha baserat det på några sådana här tester.
Även nu verkar Magic Formula vara det klart bättre alternativet, och där det finns tydliga fördelar med att inte göra portföljen för liten. Jag skulle däremot inte utesluta vår strategi än, eftersom vi hittills inte alls har sett hur resan mot totalavkastningen har sett ut. Det kan vara minst lika viktigt för att öka chansen att hålla fast vid en strategi.
Den här totalavkastningen omvandlas till följande CAGR, vilket för de flesta nog är mer relevant att se.
Risk
Vilka maximala nedgångar har man utsatts för under den här perioden? Är det fortfarande klar fördel Magic Formula?
Inte direkt. Det är snarare viss fördel för vår strategi, men överlag handlar det om väldigt små skillnader mellan de första två. Även här har den tredje strategin varit tydligt sämre, och jag tror att vi snart kan lägga den åt sidan för den här gången. Det verkar inte ha varit en bra idé att gå för mycket på kvalitet (hög F-Score), om det blir på bekostnad av värderingen (Magic Formula-rank).
Hur blir det om jag försöker ge en något mer nyanserad bild av risken?
Kortfattat är Ulcer Index och Ulcer Performance Index (Martin ratio) enligt mig mycket bättre mått på risk och riskjusterad avkastning än standardavvikelsen och Sharpekvoten. Låga värden på UI motsvarar en strategi som har lägre risk på nedsidan. Samtidigt är höga värden på UPI bättre, precis som det är för Sharpekvoten.
Nja, det är inte någon jätteskillnad på de olika portföljerna nu heller. Något som blir klart är dock att en strategi som begränsar sig till ett F-Score på 7-9 har betydligt färre portföljstorlekar med hög riskjusterad avkastning. Det är förstås generellt större portföljer som rankar bra på dessa kvoter (11-13 bolag), och sambandet efter fem år är i princip samma som det vi såg för avkastningen längre upp i inlägget.
Det är nu ganska lätt att avfärda den tredje strategin (F-Score på 7-9) utifrån de resultat vi sett hittills. Det verkar också tveklöst vara en vanlig enkel simpel Magic Formula som är bäst att hålla sig till. Finns det överhuvudtaget något som skulle kunna göra att det är värt att blanda in F-Score?
Ja, kanske. Fram till nu har vi bara kollat på slutresultaten efter fem år. Vi har i princip antagit att man loggar in en gång per år och gör köp och sälj helt utan att kolla på och riskera att påverkas av utvecklingen.
Totalavkastningen efter hela perioden är till fördel för Magic Formula, så långt håller jag med. Men hur har resan dit varit?
*fingers crossed*
Nu kan vi faktiskt se en klar skillnad mellan de båda. För alla storlekar av en vanlig Magic Formula kom i princip all utveckling först efter tre hela år. Under en majoritet av den tiden hade man dessutom negativ totalavkastning, en riktig skitperiod som avslutades med kraschen i mars 2020. Säg mig den investerare som utan att blinka fortsätter hålla i en strategi som inte övertygar överhuvudtaget i tre hela år.
Jag håller med om att de flesta storlekar av Magic Formula / F-Score också nästan var tillbaka på ruta ett efter 2,5 – 3 år. Skillnaden är att på vägen dit hade man nästan genomgående upplevt en bättre avkastning än index, och sannolikheten är mycket större att man fortfarande hade varit investerad i strategin inför mars 2020.
DÄR SATT DEN! Äntligen hittade jag något som tyder på att vår strategi kanske ändå har varit att föredra de senaste fem åren. (Vadå bias?)
De här sista resultaten är enligt mig de mest relevanta, eftersom det inte spelar någon som helst roll att din strategi hade gett tusentals procent över lång tid, om du hade övergett den under de första åren.
Men om du tänker inbilla dig att just du faktiskt är en av de ytterst få investerare som inte låter dig påverkas av att år efter år prestera sämre än index, eller att du till och med efter flera år fortfarande kan hålla fast vid en strategi med negativt resultat:
Vad du behöver för att sova gott om nätterna är en strategi som kan ge en potentiellt hög avkastning, men där resan dit också blir lugn, eller åtminstone inte regelbundet sämre än för de flesta andra.
Efter fem år är skillnaderna mellan de båda kvarvarande strategierna generellt små. Båda har sina fördelar och nackdelar, men är det något vi kan säga med säkerhet så är det att de kommande fem, tio, femton åren helt säkert kommer att se ut på ett annat sätt än dessa fem. Det är därför kanske inte så viktigt vilken av dessa båda du vill prova på framöver. Du har dessutom turen att båda hittills har haft sina optimala antal bolag samlade kring 10-15 st.
Det kommer att bli några inlägg till på det här temat så småningom. Det finns ytterligare saker att tänka på, och inte minst ett inlägg som handlar om avkastningen från dessa strategier beroende på vilken lista på Stockholmsbörsen du handlar på kommer bli högst relevant för alla privatinvesterare.