Kort bakgrund
För den som har mer än en kvantitativ strategi igång kan det vara enklast att ha lika många bolag i varje strategi. Är strategierna väldigt olika kan det däremot vara lika rimligt att ha exempelvis 5+15 bolag istället för 10+10. Det blir extra sannolikt om strategierna drivs av helt olika koncept (t.ex. Momentum eller Value).
Det här ämnet har jag snöat in totalt på det senaste halvåret. Eftersom det är ett ämne som är ganska dåligt utforskat så har vi själva, i brist på bättre data, tills alldeles nyligen haft 4 strategier igång med lika många bolag i varje (12 st).
♫ Men nu är det slut på gamla tider, ja nu är det färdigt inom kort ♫
Jag har hittills landat i en bättre portföljstorlek för Trending Value OCH för den strategi jag nyss rebalanserade (Magic Formula/F-Score). I de kommande inläggen är det alltså dags att visa en del av de resultat som fick mig att göra ändringarna, trots att vi stått fast vid samma regler i 6 hela år. Jag kommer bland annat visa hur vår strategi har stått sig mot en renodlad Magic Formula, tillsammans med många andra varianter på den.
Tyvärr baseras utvärderingen bara på de 5 senaste åren, vilket egentligen är sjukt begränsat i sammanhanget. Men men, det kommer inte hindra mig från att verkligen mjölka det jag har och sedan dra långtgående slutsatser som jag egentligen inte har belägg för. Frågor på det?
Vad har jag gjort?
Jag har gått tillbaka och utvärderat resultaten för 1-15 bolag (under perioden juni 2017 till maj 2022) med nedanstående strategier. Jag har gjort vad jag har kunnat med de exporter som jag har gjort under åren, och försökt att inte plocka fram alltför krystade alternativ. Klicka på namnen för en kort beskrivning av strategierna.
En ren utvärdering av Greenblatts klassiska regler. Bolagen sorteras enligt den MF-rank som finns på Börsdata.
Alla bolag sorteras efter deras MF-rank. Den översta decilen sorteras sedan efter F-Score. Exakt den strategi vi själva (mycket framgångsrikt) följer i två av våra portföljer.
Som ovan, med skillnaden att endast bolag med ett F-Score på 7-9 köps in. Om inte tillräckligt många bolag finns i den första MF-decilen sorteras sedan den andra MF-decilen efter F-Score. Detta fortsätter till dess att tillräckligt många bolag har dykt upp.
Här tillåts endast bolag med Piotroskis ursprungliga gräns för ett högt F-Score. Endast bolag med ett F-Score på 8-9 köps in. Om inte tillräckligt många bolag finns i den första MF-decilen sorteras sedan den andra MF-decilen efter F-Score. Detta fortsätter till dess att tillräckligt många bolag har dykt upp.
Alla bolag sorteras efter deras MF-rank. Den översta decilen sorteras sedan efter 12 månaders momentum.
Alla bolag med ett F-Score på 8-9 sorteras efter 6 månaders momentum.
Alla bolag med ett F-Score på 8-9 sorteras efter 12 månaders momentum.
Alla bolag med ett F-Score på 8-9 sorteras efter P/E.
Spontant kanske det är en och annan som undrar varför jag inte har gjort samma utvärdering av enbart F-Score, utan endast i kombination med andra faktorer. Det enkla svaret är att det inte går att ranka bolag inom ett visst F-Score i den exporten som kommer från Börsdata. Då skulle man själv behöva exportera alla nyckeltal/ranka bolagen för att kunna skilja dem åt på decimalnivå. Jag har därför varit tvungen att lägga till en parameter (P/E eller momentum) för att överhuvudtaget kunna utvärdera F-Score mer, utan att också blanda in Magic Formula.
Som en bonus har jag även kollat på en strategi som varje år skulle köpa in samtliga bolag med 9 i F-Score. Det finns säkert en och annan som har det som krav vid screeningen, så det har varit väldigt intressant att se om det skulle kunna vara en riktig fullträff. Antal bolag varierar förstås från år till år, så det har jag gjort till ett separat inlägg.
Nu sätter vi igång
Precis som i inlägget om Trending Value/Value Composite har jag också kontrollerat vad det hade gett att köpa 1-15 bolag med absolut lägst P/E-tal på Stockholmsbörsen. Strategierna i förra inlägget gav nästan undantagslöst högre avkastning än att bara screena efter låga P/E-tal. Gäller samma även för olika kombinationer av Magic Formula och F-Score?
Nedan syns först medianen för de 15 olika portföljerna för respektive strategi, tillsammans med diverse jämförelseindex. Precis som med P/E är det också rätt avgörande att det överhuvudtaget har tillfört någonting att följa någon av dessa kvantitativa strategier framför att t.ex. lägga allt i Avanza Zero (följer OMXS30GI).
Men vänta lite nu...
Vi har alltså två strategier där medianen är kraftigt högre än för övriga strategier. Det betyder att i princip samtliga portföljstorlekar i de strategierna fullständigt utklassat alla andra kombinationer de senaste fem åren. Är det möjligt att jag har snubblat över två så fantastiska kombinationer, och är det rimligt att tro att de resultaten står sig även framöver? I sådana fall är ju saken klar och det finns ingen anledning att någonsin investera efter något annat än F-Score och Momentum.
Nja…
Orsaken till det stora avståndet till övriga strategier stavas… Sinch.
Det tredje året plockade båda strategierna in Sinch som nr. 1, en aktie som sedan gick över 300 % de efterföljande 12 månaderna. Att den togs in som första bolag gör att den sedan har påverkat utvecklingen för samtliga portföljstorlekar.
Jag må ibland dra väl stora slutsatser utifrån det begränsade dataunderlag jag har, men det är förstås ingen bra idé att låta resultatet från ett enda bolag påverka alla slutsatser och ens agerande framåt på det här sättet. Det finns absolut ingenting som säger att någon av de två strategierna lyckas med samma konststycke en gång till.
Därför är det mer intressant att också titta på hur strategierna har gått, rensat för det bästa bolaget något av de fem åren. Då framträder nämligen en helt annan bild:
Resultaten är fortfarande till viss fördel för en av strategierna med F-Score och Momentum (6m), men nu med klart mindre avstånd till resten. Den strategi som tidigare var klart bäst (12m) har dessutom halkat ända ned till en femteplats. De bräckliga resultaten gör mig inte direkt lockad att lägga alla ägg i en korg med F-score och Momentum.
Vilka försiktiga slutsatser kan vi dra hittills?
1. Gammal är äldst
En ren Magic Formula tycks ha varit en av de bästa strategierna de senaste fem åren, med väl godkänt resultat även rensat för det bästa bolaget. Jag kommer dock nyansera den bilden lite i nästa inlägg.
2. Inte för mycket kvalitet
Värdering och kvalitet tillsammans är inte nödvändigtvis en bra kombination.
De strategier som har Magic Formula som grund tycks ha presterat sämre ju större inflytande F-Score får, se bara på strategi 2-5 i tabellen ovan. Sätter du ett krav på ett F-Score på 8-9 måste du ofta ned till den 3:e decilen i Magic Formula (och vid ett år ned till decil 6!) för att få ihop 15 bolag.
En strategi som begränsar sig till bolag med F-Score på 8-9 har dessutom i flera fall gett sämre resultat än att inte ta med F-Score alls!
Med det sagt tror jag ändå att F-Score kan vara användbart för att hitta lovande bolag, men om det samtidigt sker på bekostnad av en låg Magic Formula-rank (en relativt låg värdering) kommer det göra mer skada än nytta.
Värderingen går först.
3. Ungefär som att kasta pil
Det är mycket som har gått skit de senaste fem åren. Rensat för det bästa bolaget ligger nästan hälften av strategierna ljusår under resten, och även om vi tar med det bästa bolaget är det flera som ligger något, till väldigt långt, under SIXRX. Någonstans efter fem svåra år borde man kanske ta sig en funderare på om det verkligen är rätt strategi att kämpa vidare med, eller om man gör bäst i att lägga allt i en indexfond.
Antagligen.
Hur går jag vidare?
Medianen säger bara lite grann om hur strategierna egentligen har presterat, men har varit till hjälp för att kunna gallra bort en del av dem. I nästa inlägg kommer jag därför gå in på kärnan i det här, och visa hur många bolag som är bäst att lägga sig på för den som vill köra en av de bättre/mer robusta strategierna.
I det inlägget kommer jag förstås ta med en klassisk Magic Formula, då det hittills verkar vara en av de bästa kombinationerna.
Jag har däremot kommit fram till att det finns ett par anledningar att inte fortsätta prata om strategierna med F-Score och Momentum i nästa inlägg, även fast de inledningsvis verkade så lovande:
- En mycket stor del av totalavkastningen kommer från ett enda bolag.
- Utvecklingen har varit väldigt ojämn, och efter halva tiden (2,5 år) låg de flesta portföljstorlekar på negativt resultat. Där någonstans hade de flesta övergett strategin, innan chansen ens dök upp att plocka in Sinch.
- Resultaten för 1-15 bolag är generellt spretiga, vilket gör det svårt att dra vidare slutsatser om lämplig portföljstorlek för de strategierna (vilket är huvudsyftet med de här inläggen).
Avslutningsvis lägger jag här ändå in resultaten för 1-15 bolag med just de strategierna, även om jag inte skulle överväga att själv starta en sådan. Jag har ju resultaten redan, så då kan jag lika gärna dela med mig av dem. Tabellerna nedan är utan det bäst presterande bolaget (Sinch).
Om man ändå vill drömma – vad är den högsta avkastningen man hade kunnat få om vi ändå antar att man hade hållit fast vid strategin, tajmat in Sinch, och lyckats följa resten av reglerna till punkt och pricka?
