Kort bakgrund
En av de strategier vi investerar efter är Trending Value (med Value Composite 2). Vi har hittills (t.o.m. februari 2022) valt att ha 12 bolag i den strategin. Nu har de första fem åren precis gått, och jag har varit väldigt nyfiken på att utvärdera vilken som har varit den optimala portföljstorleken. Här kommer jag därför presentera resultaten för portföljer som hade köpt in de bäst rankade 1-15 bolagen. Jag kommer göra det för både vår strategi, samt andra varianter av Trending Value och Value Composite.
I klassiska backtests brukar resultaten ofta representera hela deciler av bolag, vilket inte är realistiskt att omsätta i praktiken för de flesta privatinvesterare. På Stockholmsbörsen motsvarar det visserligen “bara” 30+ bolag (om vi räknar bort sektorerna Finans och Fastighet), men jag skulle säga att det är ovanligt att inte försöka hålla antalet nere (i tron att en mer koncentrerad portfölj = högre avkastning).
Så har alltså även vi tänkt, och i det här inlägget tänker jag visa hur olika varianter av kvantitativa strategier har presterat de senaste fem åren. Har vår (något godtyckliga) regel på 12 bolag varit den perfekta avvägningen mellan avkastning och volatilitet, eller kan olika koncentrationer passa för olika typer av strategier?
Den som annars strävar efter att exakt följa O’Shaughnessys regler för Trending Value (i princip omöjligt i Sverige) skulle behöva göra följande:
Jag kommer så småningom (efter 1/6 2022) följa upp det här inlägget med ett som gör precis samma utvärdering om Magic Formula och olika varianter av F-Score. Senare i höst vill jag också se hur vår Consumer Staples har presterat beroende på hur många bolag man valt att köpa in.
En hel aspekt som jag inte har tagit hänsyn till här är att det förstås spelar stor roll när på året du startar din strategi. Här kommer jag bara utvärdera 5-årsperioden från mars 2017 t.o.m. februari 2022. Efter så kort tid finns det fortfarande en risk att jag skulle landa i andra slutsatser om jag kollade på andra månader. Ju längre tidsperiod utvärderingen blir över, desto mindre skulle jag däremot tro att det ändras, framför allt vad gäller portföljstorleken. Jag räknar med att uppdatera dessa inlägg över tid, men definitivt inte varje år.
Nu sätter vi igång
Jag har gått tillbaka och utvärderat resultaten för 1-15 bolag med följande strategier:
Value Composite 1
Value Composite 2
Value Composite 3
Trending Value (Value Composite 1)
Trending Value (Value Composite 2)
Trending Value (Value Composite 3)
Jag har också kontrollerat vad det hade gett att köpa 1-15 bolag med absolut lägst P/E-tal på Stockholmsbörsen. Det skulle ju vara ett riktigt underbetyg om någon av ovanstående strategier presterade sämre än en så fruktansvärt enkel regel.
Nedan syns först medianen för de 15 olika portföljerna för respektive strategi, tillsammans med diverse jämförelseindex. Precis som med P/E är det också rätt avgörande att det överhuvudtaget har tillfört någonting att följa någon av dessa kvantitativa strategier framför att t.ex. lägga allt i Avanza Zero (följer OMXS30GI).
Kortfattat är Ulcer Index och Ulcer Performance Index (Martin ratio) enligt mig mycket bättre mått på risk och riskjusterad avkastning än standardavvikelsen och Sharpekvoten. Höga värden på UPI är bättre, precis som det är för Sharpekvoten.
Räcker det med P/E-talet?
Till att börja med kan vi konstatera att det hade varit ett riktigt dåligt beslut att investera enbart efter låga P/E-tal. Även om en totalavkastning efter fem år på 21 % låter illa nog, låg endast 2/15 portföljer på en positiv totalavkastning efter de första fyra åren. Efter fem år har portföljerna med 1 respektive 2 bolag i fortfarande en totalavkastning på -51 % och -24 %! Yikes!
Enstaka kombinationer av bolag med låga P/E-tal är faktiskt bättre än enstaka kombinationer av bolag med bra VC-rank (oavsett 1, 2 eller 3). Däremot är det verkligen undantag, och i regel har bolag screenade efter låga P/E-tal presterat riktigt dåligt i jämförelse.
Det är dessutom så illa att inte ens den bästa kombinationen av bolag med låga P/E-tal (5 bolag, 6 % CAGR) presterade bättre än den sämsta kombinationen av Trending Value med VC2 (13 bolag, 11 % CAGR). Långt ifrån.
En bred indexfond då?
Det ska ärligt sägas att det de senaste fem åren har gett nästan lika mycket att helt enkelt köpa en fond som följer SIXRX (t.ex. SEB Sverige Indexnära A). Som vi kommer se snart har visserligen de flesta portföljstorlekar av Trending Value presterat något bättre till mycket bättre än de index som jag har valt att ta med. För Value Composite hade det dock varit långt bättre att köra på breda fonder.
Självklart är jag ordentligt partisk till kvantitativa strategier eftersom vi har hållit på med det i snart sex år. Därför kommer jag alltid välja en sådan strategi över en indexfond. Jag tror att potentialen är betydligt större, och att vi endast i värsta fall landar på ungefär samma som index. Hittills har det också visat sig stämma bra eftersom vi ligger långt före SIXRX i vårt totala investerande (och t.o.m. i klass med QQQ), om än inte i just den här strategin.
Vidare alltså till de “riktiga” strategierna:
Hittills har jag visat att det tillför ett mervärde att ta hänsyn till fler parametrar än bara den enklaste. Samtidigt är det tydligt hur stor skillnad det blir att utveckla Value Composite till att även ta hänsyn till momentum (Trending Value). Skillnaden är inte bara helt okej, vi pratar om en mer än fördubblad avkastning när bolag med bra ranking efter Value Composite sorteras ytterligare efter momentum.
Men nu till kärnan i den här frågan. Hur stor skillnad gör det med olika många bolag i portföljen? Vi kan se det på två olika sätt – avkastning och risk. Såhär ser det ut när vi tittar på totalavkastningen och CAGR för 1-15 bolag i de olika strategierna:
Avkastning
Value Composite
Resultaten och trenderna är tyvärr något spretiga. För den som endast vill ta hänsyn till om bolagen är relativt lågt värderade (VC1-3) verkar det vara ett riktigt dåligt beslut att ta med direktavkastningen de senaste 12 månaderna (görs endast i VC2). Totalrankingen i VC2 påverkas mycket av en hög Shareholder Yield (som i sin tur oftast beror på en hög DA genom sjunkande kurser den senaste tiden). Utan momentum leder det alltså till att man plockar in många bolag som har fallit mycket på sistone, men utan att en vändning behöver vara i sikte. Det är heller inte säkert att den höga direktavkastningen kommer bibehållas de kommande 12 månaderna, men det är inget jag har kollat närmare på.
De andra två varianterna av Value Composite (1 & 3) har väldigt lika resultat. Eftersom det görs begränsat med återköp på Stockholmsbörsen är Buyback Yield (VC3) snarare ett sätt att straffa bolag som ökar aktiestocken än belöna de som minskar den. Resultaten blir något bättre när det tas hänsyn till.
För Value Composite är ändå känslan att även om det finns undantag där det har gett mer att ha få bolag (1-2, kanske 3) så har det varit tryggare att lägga sig kring 10-15 bolag.
Trending Value
I den första tabellen i inlägget (med medianen för varje strategi) tycktes Trending Value med VC1 vara något sämre än övriga strategier. Nu när vi kollar på de detaljerade resultaten så ser vi istället att resultaten är rätt lika över hela brädet (alltså för de olika varianterna av Trending Value). Det är tydligt att det har gett mer att koncentrera portföljen något, men det har samtidigt varit väldigt riskabelt (t.o.m. katastrofalt) att koncentrera för mycket.
Trending Value (VC3) är ett spretigare dataset än övriga, och är den enda av de tre där någon kombination t.o.m. har negativt resultat efter 5 år. Samtidigt liknar trenderna lite på varandra, och slutsatsen blir att det lönar sig att inte göra portföljen för stor. Bäst resultat har hittills uppnåtts med 3-5 bolag (VC2) och 4-6 (VC1 & VC3).
Risk
Avkastning är inte allt vid investerande. Det är en klar fördel om det går att klara sig undan regelbundna kapningar av värdet i portföljen. Sedan ska man vara införstådd med att en strategi med 1-15 bolag alltid kommer svänga mer än en fond som t.ex. Avanza Zero (30 bolag), för att inte tala om en ETF som följer S&P 500. Att jämföra mot breda index blir i det här fallet därför lite poänglöst, då det är ett riktigt underbetyg om de (index) inte har bättre värden på riskrelaterade parametrar.
Om vi då istället fokuserar på skillnaderna mellan de olika kvantitativa strategierna så får faktiskt Value Composite lite upprättelse vad gäller “Max drawdown”. Åtminstone VC2 uppvisar mindre allvarliga nedgångar än övriga strategier. Annars är det hyfsat lika mellan strategierna, och skillnaden mellan en MDD på 35 eller 40 % skulle inte vara det som avgör vilken strategi du väljer.
I grafen blir det däremot tydligt att det inte hjälper att VC i enstaka fall uppvisar ganska lindriga nedgångar – som helhet uppvisar Trending Value både lägre risk och en högre riskjusterad avkastning. I vissa fall är måtten t.o.m. i klass med några av de index jag har tagit med.
Slutsatsen efter de första fem åren blir alltså att den som följer Value Composite gör bäst i att ha en portfölj på 10-15 bolag (om inte ännu mer, men det har jag inga siffror på).
För Trending Value skulle jag istället sikta på färre bolag, och lägga mig någonstans kring 5 st.
Ändring i vår strategi
Innan jag avslutar den här genomgången så tänkte jag lyfta fram att jag själv har gjort en förändring i en av våra strategier, just som en följd av den här utvärderingen. Efter att ha kollat på alla resultat för Trending Value (VC2) har jag landat i att jag minskar den portföljen från 12 till 6 bolag.
I tabellen kan man se att i princip allt mellan 2-7 bolag har gjort bättre ifrån sig på de flesta parametrar. Däremot vore det hål i huvudet att ha för få bolag (se tillbaka på hur totalavkastningen såg ut för TV (VC3) för 1-2 st), så då är en halvering av antalet en lagom avvägning. Jag är “bara” ute efter att höja vår avkastning något, snarare än att jaga den absolut bästa portföljstorleken. Så att 3 bolag har varit den bästa kombinationen de senaste fem åren gör det inte troligare att just den fortsätter vara bäst de kommande 5, 10 eller 15 åren.
Strategin med 6 bolag har dessutom gjort bättre ifrån sig under 4 av 5 år, vilket ger extra trygghet i att den kommer prestera åtminstone lika bra framöver. Allt annat blir en bonus.
Jag tror de flesta skulle må bra av att ha åtminstone en liten sidoportfölj som är helt regelstyrd. Gärna enligt en passiv strategi för att kunna utvärdera sitt eget aktiva investerande (och bota hybris). Alla varianter jag visat i det här inlägget är lika lätta att följa tack vare mallen jag själv använder. Så varför inte ta till dig resultaten i det här inlägget – och kom igång med en kvantitativ strategi du med!
Tack för intressant läsning! Jag har själv kört Trending Value (VC2 men utan P/B) med 5 aktier och det har gått bra. Jag startade dock strategin för bara ett knappt år sedan. Tycker väl att det räcker med fem aktier om man har flera strategier och är långsiktig, men det beror ju på hur ont i magen man får när det går ner :).
Tack! För Trending Value är det tydligt att den gör sig bättre med färre aktier, men det intressanta är att se att det definitivt inte verkar gälla för Value Composite. För den som kör flera strategier samtidigt (med lika många bolag) så blir totalavkastningen fortfarande helt ok, samtidigt så skulle jag vara öppen för att ha olika många bolag i olika strategier – som vi själva har börjat med nu från och med 1/3.
/AV
Min tanke när jag läste din artikel var att koncentration av de rena värdestrategierna har varit dåligt eftersom strategierna i sig själva inte har gått så bra under den här perioden. Att koncentrera något som inte är bra blir ju bara sämre. Eller tänker jag fel?
Nej precis. Jag håller helt med om att det verkar vara ett misstag att koncentrera de rena värdestrategierna. Det verkar också vara en bra idé att ha olika många bolag i olika typer av strategier. Oftast finns det ju däremot inga tester på detta, så då är det lättare att köra på lika många i alla strategier istället.
Vi har ju själva hittills haft 12 bolag i alla våra strategier de senaste åren, och inte reflekterat så mycket över att kanske ha en mer dynamisk portföljstorlek. Det kanske kommer ändras framöver när jag så småningom har historiska resultat för strategier med Magic Formula och F-Score (som vi t.o.m. har två portföljer som investerar efter).
/AV