Vad kostar det att följa en kvantitativ strategi?

Höga avgifter i olika former har på lång sikt en betydande påverkan på den långsiktiga avkastningen. Inget konstigt med det påståendet, eller hur? Vissa av dem är svåra att komma runt (växlingspåslag, skatter). Det blir därför extra önskvärt att hålla övriga kostnader (courtage, betaltjänster) nere i så stor utsträckning som möjligt.

Vad kan driva kostnader?

Kvantitativa strategier har ofta en omsättningshastighet (eng: turnover rate) på 1,0. Det är den klassiska rekommendationen, att endast rebalansera portföljen en gång om året. Vid den årliga rebalanseringen omsätts därför 100 % av kapitalet. Samtliga bolag säljs och lika många nya plockas in. Ju högre omsättningshastighet du har som privatsparare, desto mer lägger du på courtage varje år. Ibland kan dock omsättningshastigheten vara lägre, om något bolag får stanna kvar ytterligare ett år.

Jämför vi det med en passiv indexfond (till exempel Avanza Zero) ligger motsvarande siffra på 0,17. Det tar alltså nästan sex år innan allt kapital i fonden har omsatts. Avanza Zero är som bekant avgiftsfri. En fond med motsvarande aktivitet på köp- och säljsidan är Lannebo Vision, med en omsättningshastighet på låga 0,2. Till den rejäla avgiften på 1,6 % får man en av marknadens bäst presterande fonder de senaste fem åren. För mer aggressiva tillväxtfonder kan omsättningshastigheten (och avgiften) vara betydligt högre – utan att det betyder högre sannolikhet för god avkastning. Köp- och säljfrekvens kan alltså skilja sig åt enormt mycket, och leder därför till olika stora kostnader för förvaltarna. Det i sin tur kan, men behöver inte, avspeglas i avgiften för fonden.

Omsättningshastigheten är också kopplad till in- och utflöden av kapital, och kommer inte nödvändigtvis av köp- och säljtransaktioner.

Nu snöade jag in mig på det här med omsättningshastigheter, vilket inte riktigt var meningen. Poängen är att sätta våra kvantitativa strategier och deras kostnader i relation till andra investeringsalternativ. Ett av syftena med att investera kvantitativt är att inte behöva lägga så mycket tid på att själv analysera bolag, och hela tiden följa upp hur de utvecklas. Att då välja att inte bara lägga kapitalet i en framgångsrik fond handlar ofta om att den potentiella avkastningen i en kvantitativ strategi lyfts fram som väldigt hög, samtidigt som kostnaderna kan hållas nere genom att sköta det mesta själv.

Vilka avgifter jämför vi oss mot?

Backtests ska alltid tas med en stor nypa salt. Samtidigt är det svårt att inte förtrollas av löften om en långsiktig CAGR på 20-30 %. Även vi tar för givet att vår avkastning åtminstone blir i paritet med några av de bättre fonderna där ute. Då måste vi däremot säkerställa att våra avgifter inte skenar iväg och hela tiden ger fonderna fördel. Här är ett urval av några av de mest framgångsrika fonderna, och vad de tar ut för avgifter:

En utveckling på 16-20 % om året är mycket bra, och det känns då överkomligt med den höga avgiften. 5 år är dock en väldigt kort tid i sådana här sammanhang. Skulle fondens avkastning sjunka framöver kanske avgiften inte längre är motiverad.

Passande nog brukar kvantitativa strategier påstås ge liknande avkastning som i tabellen ovan. Utgår vi från att det även stämmer framöver behöver vi därför hålla kostnaden på mindre än 1,6 % för att det ska vara ett alternativ. Vad finns det då för kostnader kopplade till kvantitativ investering?

Avgifter (generellt)

De avgifter som går att påverka är courtage och avgifter för betaltjänster för att kunna screena fram bolag. Det går inte att följa ens den enklaste kvantitativa strategin utan att ha tillgång till en sådan tjänst. Med det sagt går det förstås att följa andra som gör jobbet åt en, och spegla deras transaktioner.

Exempelvis går det att investera efter samma Trending Value som vi, och plocka in samma bolag vi visar på bloggen. Nackdelen är att det ibland kan bli en fördröjning på flera dagar innan jag gör ett inlägg om rebalanseringen, om man inte följer strategierna på Shareville och då kan se transaktionerna i realtid. Det blir nog också svårare att hålla fast vid sin tilltro till en strategi utan ordentlig insyn i hur bolagen screenats fram.

Courtage

Jag tänker visa upp ett urval av courtagekostnader för de aktörer som det pratas mest om på sociala medier. Handelsbanken har jag med i jämförelsen som skräckexempel.

Ovanstående siffror kan se annorlunda ut om courtageklassen ändras. Dessutom har både Avanza och Nordnet kostnadsfri handel om det samlade sparandet uppgår till max 50 000 kr (Avanza) eller 80 000 kr (Nordnet, dock max 6 månader).

Vid handel på de amerikanska marknaderna kommer alltid courtaget lägst uppgå till 9 kr, eller 1 USD beroende på aktör. Räknat på 9 kr betyder det att om du gör transaktioner för mindre än 3 600 kr (Avanza/Nordnet) eller 15 000 kr (Nordea) blir courtaget högre än de procentsatser som står i tabellen. Nedan visar jag ett exempel på den årliga kostnaden för en person som investerar 50 000 kr, fördelat på 10 bolag (5 000 kr per bolag).

För många privatsparare är det vanligt med den här typen av storlek på transaktionerna. Efter ett par år med sparande och avkastning borde dock ovan nämnda gränser nås, vilket gör att följande gäller: Vid en omsättningshastighet på 1,0 uppgår avgiften per år till 0,50 % (Avanza/Nordnet) eller 0,12 % (Nordea) av portföljens värde. Det är låga siffror för alla aktörer (jämfört med de avgifter fonderna tar ut), men även en skillnad på 0,38 % får inflytande över tid. Sett till courtagekostnaderna är Nordea ironiskt nog det närmaste vi kommer Robinhood.com här i Sverige.

Det blir för övrigt svettigt att försöka prestera en avkastning som väger upp den kostnad SHB tar ut. Med 10 bolag skulle det krävas en portföljstorlek på 396 000 kr (eller 1,6 miljoner kr för handel i USA) för att komma ned till en kostnad på 0,25 % per avslut. Man skulle nästan kunna tro att de inte vill ha en del av privatspararkakan som Avanza/Nordnet/Nordea nu delar på.

Då har vi alltså koll på vilka avgifter vi kan förvänta oss att de olika nätmäklarna/bankerna tar ut. Än så länge håller vi oss långt under den genomsnittliga avgiften för de bäst presterande sverigefonderna.

Screener

Nuförtiden går det inte längre att tänka på ordet screener utan att samtidigt tänka på Börsdata. För den som vill investera kvantitativt (och kanske framför allt på andra marknader) finns det dock fler alternativ där ute värda att känna till. Tjänsterna kan lite grovt delas in i två typer:

1. Tjänster som huvudsakligen tillhandahåller nyckeltal där användaren själv behöver skapa sin strategi genom att sortera på utvalda sådana. Erbjuder även i de flesta fall färdiga strategier.
2. Tjänster med enbart färdiga strategier, där användaren har begränsad möjlighet att justera eller kombinera dessa.

Det finns säkert många fler än de jag nämner i det här avsnittet. Dessa är dock de jag upplever som mest välkända för de som sysslar med kvantitativa investeringar.

Vilken tjänst som passar en själv beror på hur mycket kontroll man vill ha över de nyckeltal som används. De tjänster som erbjuder färdiga strategier är förstås inga “svarta lådor”, utan insyn i nyckeltal eller gränsvärden. Däremot är möjligheterna färre än om man hade gjort arbetet själv.

Varför inte bara ta en färdig strategi?

En nackdel med de tjänster som enbart erbjuder färdiga strategier är att de ibland endast tillhandahåller dessa vid bestämda tidpunkter (till exempel i början av ett år, kvartal eller månad). Det gör att ett potentiellt stort antal människor får informationen samtidigt och skapar stora in- och utflöden av kapital från samma bolag vid samma tillfälle – något som påverkar den spread man utsätts för. Jag går inte in så djupt på den faktorn här, utan vill bara nämna en sak: Aktiespread är sällan ett problem på Large Cap, men märks desto tydligare på Mid Cap och framför allt Small Cap. När många strävar efter att köpa in sig i ett bolag som vanligtvis har en låg dagsomsättning, pressas kursen uppåt. En del av den potentiella avkastningen går därför förlorad redan vid köptillfället.

Vissa tjänster försöker minimera den påverkan som detta kan ge genom att undvika de mindre listorna. Samtidigt har strategier som ser till att inkludera mindre bolag presterat mycket bra historiskt. Hur man än väljer ger det därför konsekvenser på ens avkastning…

Några hundralappar för en tjänst är väl småpengar, eller?

När vi nu vet vad de olika tjänsterna kostar i sina billigaste/enklaste utföranden, hur påverkar det avkastningen? Utgår vi från att tjänsten bara behövs vid ett tillfälle per år (vid en årlig rebalansering) ger det följande avgift:

Strategier som syftar till att köpa och sälja månads- eller kvartalsvis blir betydligt dyrare än de avgifter som visas ovan. Dessa kräver därför att ett ganska stort belopp investeras för att avgifterna ska hållas på en hanterbar nivå.

Behövs tillgång till en betaltjänst varje månad kommer även den billigaste tjänsten (Börsdata) resultera i en årlig kostnad på 1,8 % av ens kapital vid en portföljstorlek på 50 000. Då är Börsdata ändå absolut billigast av de som jag har listat. I andra änden hittar vi QuantEdge, med en årlig kostnad på 8,9 % om tjänsten behövs varje månad.

I sammanhanget med betaltjänster blir det väldigt tydligt att det är extra viktigt att hålla koll på avgifterna i början av ens investerande, när kapitalet inte är så stort. Jag rekommenderar även att ställa frågan om det verkligen är motiverat att använda strategier med täta rebalanseringar innan kapitalet har kommit upp i sexsiffriga belopp.

Efter allt prat om teoretiska avgifter – hur har vi själva lyckats hålla kostnaderna nere i våra strategier? Har vi gått i de fällor jag beskrivit ovan?

Våra avgifter

Tack vare att vi har flera strategier igång samtidigt har vi nu sex hela 12-månadersperioder bakom oss där vi kan se vad avgifterna landade på. Dessutom investerar vi både i svenska och amerikanska aktier, och kan därför även se hur kostnaderna skiljer sig åt beroende på marknad.

Det som gömmer sig bakom siffrorna är alltså courtage och kostnad för betaltjänster. Utöver detta tillkommer en extra avgift för ADR:er i våra två amerikanska strategier (Consumer Staples / Deep Value). Det är en extra förvaltningsavgift som tas ut för att man överhuvudtaget äger en ADR. Om avgiften tillfaller Nordnet eller en förvaltare i USA vet jag inte. Avgiften ligger på 0,02 USD/aktie (och år?), vilket innebär att det är dyrare att äga aktier i en ADR med låg aktiekurs än en med högre, om man har lika stort kapital investerat i båda bolagen. Mycket märkligt sätt att tänka…

Avgiften för Deep Value är låg, men skulle kunna pressas ytterligare genom att dra ned antalet innehav från 24 till 12 (öka investerat belopp per bolag) och därmed betala 0,25 % i courtage istället för minimibeloppet på 9 kr för varje transaktion. På sikt kan vi dessutom flytta portföljerna från Nordnet till Nordea för att få ned avgifterna en god bit till.

Stalltips

Jag var tidigare inne på att det generellt är dyrare att investera på de amerikanska marknaderna medan kapitalet fortfarande är litet. Minimicourtaget är högre och betaltjänster för de amerikanska marknaderna är riktigt dyra i jämförelse med svenska motsvarigheter. De amerikanska strategierna håller trots detta en kostnad som nästan genomgående är lägre än de svenska. Hur går det ihop?

Svaret heter provperioder. När vi startade våra amerikanska strategier erbjöd inte Börsdata mer än en handfull bolag på de amerikanska listorna. Även om Börsdata idag erbjuder Globala marknader ökar månadskostnaden från 89 kr (Premium) till 249 kr (Pro), vilket ger helt andra procentuella kostnader mot vad jag visat tidigare i inlägget. Via bloggen Investing For A Living hittade vi istället ganska snabbt fram till Portfolio123, som tyvärr har en månadskostnad som är betydligt högre än Börsdata. Lyckligtvis erbjuder de provperioder, med hyfsat fri tillgång till screenern under 15 dagar (kan förlängas till 30 med kampanjkoder). Det fina i kråksången är att provperioden går att använda mer än en gång… Portfolio123 är däremot inget enkelt verktyg när man först ställs inför det. Det krävs ofta lite speciallösningar för att komma runt de begränsningar som finns under provperioden.

Utlåtande

Tittar vi tillbaka på de fondavgifter jag visade i början ser vi att vi ligger under dem med klar marginal. Eftersom det är omöjligt att veta vad framtiden bär med sig för avkastning känns det åtminstone tryggt att vi har bra koll på våra kostnader (som vid behov går att pressa ytterligare).

Enbart sett till kostnaderna är våra strategier alltså ett billigt sätt att investera på. Att sedan hitta en metod man känner sig trygg med att hålla i, i både uppgångar och nedgångar – det är förstås en helt annan femma (och kanske ett ämne för en annan dag).