Bokföringsfiffel och konkursrisk på Stockholmsbörsen (2019)

I mars förra året skrev jag ett inlägg om redovisningsmanipulation. Jag hade tidigare samma år grottat ned mig i olika metoder för att upptäcka så kallad kreativ bokföring, då man gärna undviker att investera i bolag som utnyttjar detta. Det finns en uppsjö av metoder för att fånga upp sådana bolag. Det finns även en hel del metoder som kan användas för att gallra fram bolag som riskerar att hamna i akuta kapitalbehov (utan att det behöver vara kopplat till redovisningsmanipulation). Jag landade till slut i två metoder (PROBM och PFD) som framför allt är nyare och har ett bredare användningsområde än många andra som cirkulerar där ute. De båda var även möjliga att genomföra utifrån det data som går att få tag på över svenska börsnoterade bolag.

Jag har skrivit spaltmeter om detta i tidigare inlägg som jag rekommenderar er att ögna igenom om ni vill ha fler detaljer om metoderna. Jag kommer inte gå igenom dem lika noga den här gången, utan hänvisar istället till de inläggen.

Det började med att jag försökte reda ut vad som egentligen gäller vid användning av metoden med det officiella namnet PROBM (men som i resten av inlägget kommer kallas för M-score). De flesta har fått åtminstone någon del om bakfoten, men även efter noggrant grävande (och mailande med Beneish själv) återstod fortfarande vissa frågetecken.

Jag använde sedan M-score och PFD på alla bolag som det fanns tillräckliga data för, samtidigt som jag försökte att inte kompromissa för mycket med de luckor som fanns. Vid tiden för förra årets inlägg var det 199 av Stockholmsbörsens då 317 bolag som hade tillräckligt med underlag för att göra beräkningarna på. I år har den siffran ökat till 209 (av 333 möjliga).

Året som gått

Först återvänder vi till de bolag som metoderna flaggade för förra året. Hur har utvecklingen sett ut under det gångna året? Har något av bolagen rent av gått i konkurs? Efter en del kommentarer om dessa går jag vidare och visar de bolag jag fick fram baserat på de senaste årsboksluten.

Notera att det inte är alla bolag i listan nedan som har dåliga värden på M-score eller PFD, utan jag valde (felaktigt kan tyckas) att visa 10 bolag för varje metod. Utvärderingen för fjolåret blir däremot endast för bolag med ett M-score större än -1,78, eller med en PFD över 50 %.

Jag har inte haft någon koll på detta tidigare, utan jag förväntade mig lite halvt att det av nästan 200 bolag säkert var åtminstone en handfull som hade gått i konkurs under det senaste året. Det visar sig dock att det endast är ett enda bolag som gått den vägen: Invuo Technologies (tidigare Seamless Distribution). Som kan ses i bilden ovan flaggade båda metoderna för en ökad risk att hamna i finansiella svårigheter de kommande åren, och det med 6 månaders förvarning. En fjäder i hatten till de båda metoderna den här gången.

Användningsområdet för dessa metoder är inte bara begränsat till att fånga upp bolag innan de åtalas för bokföringsbrott eller lämnar in en konkursansökan. Båda har även använts som indikator på framtida avkastning. I regel tycks flaggade bolag prestera sämre än de som hamnar på rätt sida om brytpunkten. Vi kan titta på hur det har sett ut i det här fallet:

Även om ingen av de övriga bolagen har hamnat i samma sits som Invuo har det varit ett händelserikt år sett till kursutvecklingarna. I ena änden av spannet hittar vi Medivir och NeuroVive Pharmaceutical (-47,7 % respektive -43,7 % sedan 2018-02-28). I andra änden finns CLX Communications (snart Sinch) och förstås Viking Supply Ships, som stigit med 94,8 % och 786,1 %.

En väldigt blandad utveckling. Medianutvecklingen för bolagen ligger på 1,5 % för M-score och -43,7 % för PFD. Under samma period har SIXRX stigit med 6,1 %. Även om enstaka bolag har gått riktigt bra har alltså de flesta bolagen gått sämre än index det senaste året.

Uppdaterade beräkningar

Till skillnad från förra året kommer jag inte strikt visa en lista på de 10 bolag med “sämst” resultat för respektive metod. I fallet med PFD har jag kommit fram till att det endast var 3-5 st som hade så dåliga värden att de var värda att visa upp, och jag gör inte det här inlägget för att hänga ut bolag som inte har siffror som motiverar det. Jag kommer därför endast visa resultaten för de bolag som hamnar på fel sida om de gränsvärden jag nämnde tidigare.

Det här året ser det ut på ett helt annat sätt än förra. Dels är det betydligt färre bolag som uppvisar oroväckande höga värden på M-score. Dessutom sticker ett av dem ut med ett extremt högt värde, som jag förklarar nedan.

* För Fingerprint Cards är det enbart den katastrofalt dåliga bruttomarginalen som gör att värdet på M-score blir så högt. Marginalen har sjunkit från 33,3 % under 2017, till 0,2 % för 2018. Det är en minskning med 99,5 %, och gör att beräkningen slår bakut. Det är förstås oroväckande att marginalen nästan helt har försvunnit, men bortser man från den parametern ser resten av värdena bra ut och skulle göra att FPC hamnar på rätt sida om brytpunkten.

Inte oväntat tycker PFD att Starbreeze borde befinna sig i finansiella svårigheter för tillfället. Det är ju att beskriva saken milt, så “kul” att den visar rätt i det här fallet. Förra året tyckte däremot metoden att risken för framtida finansiella svårigheter var i det närmaste obefintlig, så den gav oss ingen förvarning i fallet Starbreeze. Övriga bolag får hög sannolikhet för “financial distress” framför allt på grund av att de gör stora förluster sett till storleken på befintliga skulder och marknadsvärdet.

Eniro och Medivir fanns med redan förra året. Båda har dessutom haft bedrövliga kursutvecklingar under det gångna året, och får denna gång en ännu högre sannolikhet för en nära förestående ekonomisk kris i någon form. Kan de hålla verksamheten igång ännu ett år?

Korrelation med blankningar?

Förra året hade jag planerat att även ta fram blankningsstatistik för de bolag som screenades fram, för att se om större aktörer också misstänkte att den framtida utvecklingen för bolagen kanske inte var så ljus. Det visade sig tyvärr bli alldeles för omständligt. Jag var också rätt trött på det här ämnet efter att ha lagt oräkneliga timmar på dessa metoder under de månader som föregick de inlägg jag gjorde.

Som tur är har folket på Börsdata gjort grovjobbet åt mig denna gång! Nytt för i år är därför att även denna statistik finns med över de bolag jag tar fram. Precis som de positioner som kan ses direkt på Finansinspektionens hemsida visar Börsdata endast positioner som utgör mer än 0,5 % av emitterat aktiekapital. Ett bolag skulle alltså potentiellt kunna vara hårdblankat, men av så många aktörer att det ändå inte syns i statistiken. Nu är det osannolikt, men ändå bra att känna till att de siffror jag visar här inte behöver motsvara 100 % av den totala blankningen i ett bolag. Hur ser det då ut? Matchar mina uträkningar det som professionella blankare tycker om bolagen?

Mycket odramatiskt. Det är alltså bara i FPC som en enskild aktör har blankat över 0,5 % av aktiekapitalet, och det finns den här gången ingen korrelation mellan dessa metoder och blankningar. (än…)

Avslutning

Ett bolag med en M-score som är större än -1,78 betyder inte att bolaget måste åtalas eller misstankar väckas inom de kommande 12 månaderna för att ge metoden rätt. Beneish ger i sin artikel från 2013 exempel på bolag som flaggades upp till 3 år innan bedrägeriet uppdagades. Det betyder att jag även fortsättningsvis håller koll på de bolag som fick dåliga värden förra året, tillsammans med de som har tillkommit den här gången.

Nu låter jag ytterligare ett år gå, och följer med spänning om några bolag på min lista dyker upp i ekonominyheterna under året som kommer.