Välkommen till baksidan av kvantitativ investering. Den period som vi vet kommer då och då, men som vi precis som alla andra tror och hoppas kunna undvika. Kort och gott – ett riktigt bedrövligt år.
Nog visste jag att Deep Value har varit i en svacka sedan flera år tillbaka. I min naivitet trodde jag förstås att det skulle vända lagom till dess att vi startade portföljen. Eller åtminstone att det, tack vare all noggrann planering, i alla fall skulle gå helt okej. Istället blev första året en riktig prövning i att hålla god min medan portföljen nästan varenda månad tappade i värde. Det tar emot att skriva det, men årets utveckling landade på -22,7 %! Jämförelseindexet DVP hade samtidigt ett helt okej år och slutade på 8,0 %. Skillnaden mellan de båda är alltså 30,7 %! Det är vansinniga siffror som nästan gör en benägen att sluta med hela alltet och börja med indexinvestering istället. Med en förstärkning av dollarn mot kronan under samma period på 8-9 % blir siffrorna om möjligt ännu sämre.
Precis som vanligt kan det hända att det trillar in utdelningar även under december för bolag som hade sin avstämningsdag före vi rebalanserade portföljen. Dessa kommer läggas till resultatet för det gångna året, men kommer på sin höjd endast göra skillnad med någon tiondels procent.
Årets “vinnare” blev Warrior Met Coal med 42,4 %. Det var ruskigt jämnt i den nedre delen av listan, där jumboplatsen kneps av Alio Gold med -72,3 %. Alio Gold blev ändå bara det näst sämsta bolaget vi någonsin har investerat i. Fingerprint Cards (-78,0 %) kommer nog hålla den platsen i minst ett år till (åtminstone till dess att något av innehaven i den här portföljen konkar…).
Det är lätt att skylla på att det har varit ett dåligt år för väldigt många aktier. Framför allt de senaste månaderna har varit mer volatila och negativa än vad vi har upplevt på flera år. En snabb titt på de aktier som finns i vår portfölj visar tyvärr att många av nedgångarna beror på att bolagen snarare har problem med sin verksamhet än att de beror på någon omvärldsfaktor. Vissa av dem, som t.ex. är beroende av priset på ädelmetaller, stiger eller tappar förstås i takt med priserna på dessa. Men många andra verkar ha verksamheter som helt enkelt har sett sina bästa dagar, och där man verkligen måste anstränga sig för att kunna se vad som skulle kunna få kursen att istället börja trenda uppåt.
Ljusglimten i det hela är att det trots allt bara var första året med strategin. Beloppet vi har investerat är ganska litet, och vi har kompenserat nedgångarna med lite extra sparande till den här portföljen. Det gör att den inte halkar efter de andra strategierna så mycket som annars skulle vara fallet. Därför är det tacksamt att få ett sådant år i början av den period vi tänker hålla på. Om ett antal år kommer de (förhoppningsvis) mycket större portföljerna tvingas stå mer på egna ben, och då blir det en helt annan fråga hur vi ska göra för att hålla de fyra portföljerna ungefär lika stora. Att tillföra lite extra kapital går också hand i hand med tesen att dåliga år brukar följas av bättre (i studier av olika kvantitativa strategier). För vår del får vi se om det istället visar sig handla om att “kasta goda pengar efter dåliga”.
Jag misstänker att många skulle vara sugna på att redan nu kasta in handduken och leta efter en annan strategi att komplettera de övriga tre med. Att likavikta bolagen och ställa in sig på att dras med dem ytterligare 12 månader har däremot inte varit några problem alls för oss. Vi är medvetna om att perioder som denna ofta är en del av varje strategi. Det hjälper också till att övriga strategier går något bättre, så att vi som helhet trots allt ligger i linje med Stockholmsbörsen sett till hela 2018.
Rebalanseringen
Som jag avslöjade i förra årets inlägg kommer vi behålla bolagen i den här portföljen i 24 månader, istället för den långt vanligare perioden på 12 månader. Motiveringen till detta finns i ett omfattande inlägg som ger exempel på ett stort antal studier som undersökt just innehavsperioders påverkan på den långsiktiga avkastningen. Däremot har det gjorts en likaviktning av bolagen, så att de alla återigen utgör en lika stor del av portföljen. Vi har skalat av i de (enstaka) innehav som har gått bra, och köpt på oss mer i de som har gått dåligt. Målet är förstås att spendera så lite som möjligt på courtage. Därför köper (eller säljer) vi bara det antal aktier som behövs för att bolagen återigen ska utgöra 1/24 av portföljen. Med en så pass liten portföljstorlek som vi har, och med den spread som finns i vissa köp- och säljkurser, blir det bara på ett ungefär.
Det finns alltså inga nya innehav att presentera. Inga av bolagen har heller gått i konkurs eller avlistats under det senaste året, så portföljen består fortfarande av de 24 bolag vi screenade fram för ett år sedan.
Framöver kommer vi däremot redovisa utvecklingen för bolagen som om det vore 24 helt nya innehav som togs in i början av månaden. Därför kommer utvecklingen för respektive bolag se helt annorlunda ut kommande månad, mot hur de såg ut vid slutet av november. Det finns flera olika praktiska fördelar med det, och gör att den här strategin lättare går att jämföra med våra övriga. Det skulle dessutom medföra en onödig huvudvärk att behöva räkna om den nuvarande utvecklingen med alla nya GAV som bolagen har fått efter alla transaktioner som gjordes i måndags.
Exakta siffror för det gångna året för alla 24 bolag och annan deprimerande läsning finns som vanligt på sidan “Portföljernas resultat“.