Förhoppningsbolag. De flesta har någon gång ägt ett sådant, och nog finns det något som lockar med att ha möjlighet att vara först på bollen på en framtida succé. Risken finns samtidigt att du istället gör ett tidigt köp i något som blir en total flopp, och om du inte kliver av i tid får du se ditt kapital i princip utraderas på väg ned mot konkursen. Tyvärr är det omöjligt att på förhand veta vilka av bolagen som lyckas i slutändan. Vissa låter som att de har mer genomtänkta affärsidéer än andra, men även bolag som låter som rena skämtet kanske till slut landar en jättekund som i ett kast öppnar upp för en helt annan potential än tidigare.
(Kanske ett samarbete mellan t.ex. Sjöstrand Coffee och Amazon?)
Med förhoppningsbolag menar jag här bolag som kanske saknar en färdig produkt, har låg eller ingen försäljning, går med förlust eller åtminstone har svårt att konsekvent hålla sig på den svarta sidan av strecket. De behöver absolut inte ha låga börsvärden, men uppsidan är fortfarande potentiellt enorm om alla triggers slår in som haussare gärna lyfter fram i inlägg med enbart versaler och utropstecken. I det här inlägget drar jag många bolag över en kam och påstår att nynoterade bolag på de mindre listorna ofta kan likställas med förhoppningsbolag, även om det förstås finns många undantag.
Hur ska du då göra för att hitta just det obskyra bolaget som sedan kommer att lyckas?
För ett halvår sedan eller så gjorde @AktieAnimatoren en kommentar på Twitter om att man i teorin skulle kunna få en okej avkastning på sikt genom att fördela sin portfölj på ett stort antal förhoppningsbolag, snarare än något enstaka.
Lägg en 20-del i varje haussat förhoppningsbolag. Borde ge en ok avkastning även om merparten kommer gå åt skogen 😉
— Erik (@AktieAnimatoren) 19 oktober 2017
Ovanstående liknar faktiskt en strategi som jag tidigare själv har provat och tänkte dela med mig av här. I en likaviktad strategi är det ofta de rejäla lyften i enstaka bolag som står för en stor del av avkastningen, vilket kan ses genom att medianavkastningen brukar vara lägre än medelavkastningen.
Istället för att då försöka kasta pil med ögonbindel och hoppas på att träffa just det bolaget som är på väg att få sitt genombrott, varför inte kasta en hel låda med pilar och köpa allihop?!
När jag provade det här hade jag ännu inte förlikat mig med tanken att jag inte skulle kunna bli rik över en natt. Jag hade visserligen gått ifrån att bara äga enstaka förhoppningsbolag, men hade svårt att attraheras av “tråkiga”, stabila storbolag.
För att hitta bolag med potential, men som ännu inte fått sina genombrott vände jag mig därför till listor över relativt nynoterade bolag. Sedan 2013 har över 300 bolag noterats på Stockholmsbörsen, First North, Aktietorget och NGM. Många av dessa tappar förstås så småningom större delen av sina marknadsvärden efter förseningar, oräkneliga nyemissioner och diverse negativa utfall i kliniska tester. Bland de som överlever finns det en del som på olika sätt arbetar vidare i det tysta och fortfarande har en viss potential. De som varit med vid introduktionerna i dessa har i många fall tröttnat och dragit vidare, vilket under lång tid håller ett säljtryck på kursen.
Jag hade ett par kriterier att hålla mig till för att gallra ut bolag som jag bedömde stod inför något slags genombrott, utan att behöva hålla dem i flera år. Jag kollade enbart på bolag som låg under eller nära introduktionskursen. De skulle enligt min bedömning vara 1-3 kvartal från att vända till vinst. Ju lägre likviditet, desto bättre. Jag hade inte bråttom och kunde utan problem vänta några veckor på att min köporder skulle gå igenom. Föga förvånande visade sig Aktietorget och NGM vara ett mecka för bolag utan synbar framtid. Alla delavslut hade förstås följden att jag lade orimligt mycket pengar på courtage, men ingen strategi är utan förbättringsmöjligheter.
Som mest hade jag en portfölj på 24 bolag. Alla kanske inte skulle klassas som förhoppningsbolag, men som ni kan se var det många som (om jag ser tillbaka idag) har haft kursutvecklingar som har gått rakt ned i källaren.
Bilden är en ögonblicksbild från dagen efter att jag tog in det sista innehavet. Vid det laget hade jag redan hunnit kliva både in och ut ur Zenicor, som blev en av dessa fullträffar som bidrog stort till totalavkastningen för det här testet.
Det svåra med att hålla igång en sådan här strategi är man hela tiden behöver hitta nya kandidater allt eftersom bolag uppvärderas och säljs av, eller kanske går i konkurs. Jag hade ingen möjlighet att vara så aktiv, men det var intressant att se att det fanns potential i strategin. Under den tid jag gjorde på det här sättet gick det över förväntan, och gav mig ca 30 % inom loppet av 6 månader.
Såhär i efterhand är det ju flera av dem som vid något tillfälle gått upp med flera hundra procent från den kurs jag till slut sålde dem på när jag avvecklade strategin. Angler Gaming är väl det bästa exemplet, och skulle ensamt kunnat väga upp ett helt gäng av de andra som utvecklades åt andra hållet. Som alltid finns det inget som säger att jag skulle ha sålt dem på toppen, man jag skulle åtminstone ha haft möjlighet att hämta hem riktigt skapliga vinster i en hel del av dem om jag hade fortsatt ytterligare 6-12 månader.
För alla som läser detta så är det en strategi jag endast skulle kunna tänka mig fungerar under en tjurmarknad. Jag misstänker att det behöver finnas ett allmänt positivt sentiment bland alla dessa småbolag för att kurserna ska kunna rusa enbart på rykten. Dessutom skulle nog utbudet av förhoppningsbolag se ut på ett helt annat sätt under en riktig svacka i marknaden.
Där har ni förslag på en förhoppningsstrategi med lite kvantitativa inslag. Testa det på egen risk, om ni fortfarande är sådana som går och drömmer om raketer som lyfter och tåg som lämnar perronger!