Antal bolag, risk och volatilitet
Varje portfölj består av 12 bolag. Här har jag funderat mycket kring riskspridning och vad det egentligen innebär för mig/oss. Det finns åsikter om att det ska räcka med 10-15 innehav för att få en bra riskspridning. Samtidigt finns det andra som säger att det krävs betydligt fler än så för att kunna påverka risknivån. Dessutom går det att argumentera för att det enda sättet att verkligen minimera riskerna med aktiehandel är att äga lika delar av hela marknaden… Här går åsikterna alltså isär en hel del och jag ska försöka beskriva vad mitt syfte är med att ha just 12 innehav och hur jag tänker kring begreppen risk och volatilitet.
Vad är egentligen risk för mig? Om det handlar om att förlora alla, eller en stor del av de pengar som vi investerar så är det ganska irrelevant att grubbla över. Om det kommer någonting “världsomvälvande”, som i grunden förändrar världsekonomin så som den ser ut idag, kommer det antagligen finnas större problem att bry sig om än att förlora en del av sparpengarna.
En risk som däremot är relevant att ta upp är risken att strategierna ska ge en långsiktigt lägre avkastning än index. Om någon eller samtliga av våra strategier fortfarande efter flera år underpresterar mot index måste vi ställa oss frågan varför vi lägger ned så mycket tid på detta när det tydligen inte tillför någonting. Eftersom jag tänker att vi redan från början har minskat risken för detta genom att sortera fram bolag baserat på olika kriterier som på ett eller annat sätt indikerar att de är undervärderade, så känner jag mig trygg i att ha minimerat den risken, och förväntar mig kunna slå index under en klar majoritet av åren.
Vad gäller den kortsiktiga utvecklingen (<1 år), är det ändå ingenting som går att påverka. I och med att vi startar dessa strategier så förbinder vi oss till att köpa och sälja vid förutbestämda tidpunkter, helt oberoende av hur utvecklingen har varit det senaste året eller hur de framtida utsikterna ser ut för ekonomin som helhet.
Det största hotet mot vår förmåga att hålla i dessa strategier kommer istället att vara volatiliteten, som alltså inte nödvändigtvis är samma sak som risk. Målet är att ha tillräckligt många innehav för att svängningarna i portföljen som helhet under året inte ska vara så mentalt påfrestande att vi riskerar att överge strategierna. Det var också volatiliteten vi hade i åtanke när vi bestämde oss för att dela upp kapitalet i fyra lika stora delar, från att tidigare ha haft allt samlat i en enda strategi.
Även om en eller flera av strategierna presterar dåligt under en period så kommer förhoppningsvis någon av de andra prestera bättre, vilket gör det lättare att låta portföljerna vara. Det ska samtidigt tilläggas att vi ibland kanske landar i ett urval som är väldigt fokuserat på ett fåtal sektorer. Vi har inga regler för detta i dagsläget – att det måste vara ett minsta antal sektorer eller listor representerade (som jag vet att många andra har) – utan det får vi ta ställning till om vi ser att det börjar bli ett problem. En ökad korrelation mellan aktier ger en högre volatilitet, så det är inte otänkbart att vi tvingas sätta upp någon extra regel kring detta för att kunna sova bättre om nätterna.
Varför just 12 bolag?
För varje ytterligare bolag vi tar in i portföljen minskar portföljens volatilitet (i teorin). Men vi kommer samtidigt minska möjligheten att få en högre avkastning. Ytterligare innehav kommer alltid ha något sämre värden på de nyckeltal vi screenar efter. 12 innehav verkar vara en lagom trade-off mellan dessa faktorer och gör dessutom att vi i framtiden kan välja att gå över till att byta ut ett innehav per månad om vi tror att det skulle öka avkastningen (och om vi har tid för detta). Det skulle å andra sidan medföra ökade kostnader för den/de screener vi använder oss av.
Som mest kan det alltså bli 48 olika bolag i de fyra portföljerna, men med ett visst överlapp så räknar jag med att ofta komma ned mot ca 40 st.